erodaknet

Välkommen till min nya blogg står det förmodligen i det förra och, automatiserade, första inlägget, men nu fick ni höra det från mig med.

Jag har skrivit på en annan blogg som heter mittarsomsingel, men dels eftersom att det året redan är förbi och främst därför att jag inte är singel längre så byter jag blogg. En ytterligare anledning är att jag skakat hand med min kära, älskade och sambo på att när vi har flyttat (vilket vi nu gjort) och fått i ordning där (vilket vi på grund av bristande ekonomiska resurser tydligen har) så skulle jag starta en ny blogg som jag skulle satsa på. Anledningen till att han vill att jag ska lova att jag startar en blogg?
Tja... Det har sagts att jag kan skriva. Jag vet inte hur många böcker jag har skrivit första meningarna på och sedan gett upp. Jag kan en massa andra saker också, fast ingen av mina outvecklade talanger har jag motivation till att utveckla, såsom hundträning, ritande, musikspelande, sjungande - jag är inte helt dålig på någonting jag gör, men då faller absolut ingenting mig i smaken längre än en vecka. Det har mumlats om ADD, eller som min första psykolog sa "Du kanske helt enkelt bara får inse att du är sådan som person!", efter att jag berättat om min apati och glädjelöshet och nervositet. Uppmuntrande.

Just nu sitter jag på mitt jobb och bara fördriver tiden. Går av passet halv åtta. Tänker på den där handskakningen. Tänker på hans uppriktiga omsorg; att jag faktiskt måste göra någonting. Så... En blogg. Tanken är väl att bli läst. Annars kunde jag lika gärna skrivit i ett Word-dokument och omsorgsfullt sparat det jag skriver i mappar i andra mappar, lite systematiskt sådär efter kategori, eller humör, men nej jag skriver på blogg.se och vill alltså bli läst. Varför skulle någon läsa mig?, tänker jag härnäst.
Blogg.se:s uppmaning till att skaffa en egen blogg; "Gör som 3019 andra idag - Skaffa en blogg!", liksom... skulle jag bli uppmuntrad av att veta att en biljon andra som inte heller har någonting att komma med eller skaffar en modeblogg och visar upp sina senaste Gina-hoodies och sina otaliga fikan med alla tusen vänner, som inte kommer att bli lästa också har skaffat en blogg idag?
Vore det inte till min fördel ifall två stycken andra det senaste året skaffat en blogg? Då skulle jag ju vara en raritet.
Så... Vad har jag som alla andra inte har? thebeautifulones har sin svarta romantik, hannafriden sina ställningstagande upproriskhet, hjortsbergsstyle sin filosofi, annahibbs sin (sexuella) frispråkighet...
VAD HAR JAG?
Då kom jag på att jag förmodligen saknar en massa saker som alla dessa andra har, som i sin avsaknad faktiskt kan ge någonting att ta på. Nedan följer en punktlista på vad jag INTE har som gör mig lite avvikande intressant;

• Ett flärdfullt och spännande jobb som ni kommer att följa med mig på (och även om det var spännande kan jag inte berätta eftersom att jag har tystnadsplikt)
• Framtidsdrömmar som ni kan följa mig i strävan mot (lever precis idag och kämpar inte för någonting)
• Modeintresse (det är inte penibelt att klä sig i gina- och hm-kläder och känna sig snygg i dem - det blir pinsamt först när man påstår sig vara en modeblogg genom att visa upp sina sådana)
• Festanekdoter (eftersom att jag sedan ett år är helnykterist då jag tydligen hade problem med alkoholen innan dess)
• Skrivsvårigheter (där kommer jag kanske att få det att klia i ögonen lite på alla som inte klarar av att läsa ett sammansatt ord då de ibland har en risk att bli lite för långa)
• Vänner (se punkten om humor nedan så kanske ni förstår varför)
• Självklara synpunkter på varenda massmedial nyhet (som jag kommer att uttrycka mig lite själlöst om som precis alla andra kommer att ha göra)
• En humor ni kommer att snappa upp (eller... jag hoppas såklart det - säg till isåfall så kanske vi kan bli vänner!)
• En diagnos som kan ursäkta mitt humör