erodaknet

I tisdags spenderade jag några timmar av dagen med min pappa.

Jag skjutsade honom till sjukhuset, sedan gick vi på stan ett tag och efter det åkte vi hem till honom där han gjorde mackor med skinka och ost och la upp två sådana, två bullar och två kakor på ett fat.

Vi pratade om döden och att jag fortfarande går till psykolog och han sa att han inte tycker att jag är konstig.
Jag berättade att jag är så arg nu för tiden, till skillnad från när jag var liten då jag var så tyst och snäll.
- Snäll och tyst är väl inte samma sak, sa pappa.
Det är ju sant. Men jag var både och. En livsfarlig kombination.

Denna stillsamma och till det yttre inte särskilt händelserika dag var en av de största jag har haft på länge.



Jag har också hunnit ta ett otal bilder på mig själv där mina ögon ju ser ytterst sorgsna ut.
Idag är jag inte sorgsen. Jag kommer förmodligen tillochmed att städa.